Separationsångest?
Jag tror Oliver har hamnat i separationsångest fasen. Sedan han var 4-5 månader lärde han sig att somna själv i sängen och oftast var det bara at länga ner honom så somnade han. Ibland kunde han ge ifrån sig lite skrik men oftast la han sig ner ganska snabbt och somna istället. Vi har jobbat hårt för att han ska lära sig att somna själv och använt oss av olika metoder som funkat väldigt bra. Jag tycker det är viktigt att han ska kunna somna själv så han ska kunna somna om, om han vaknar på natten! Har läst på mycket om hur man går tillväga för att barnet ska somna tryggt och vad som försigår i deras små huvuden.
Men nu sedan 2-3 veckor tillbaka så går det inte alls att bara lägga ner han i sängen och han somnar själv utan då ställer han sig upp och gallskriker när han ser oss lämna rummet. Tar man upp honom och gungar och sjunger så somnar han nästan på en gång, lägger man ner han så skriker han igen. Vaknar han på natten så somnar han inte om utan man får ge mat eller sjunga och gunga till söms. men det är inte alltid han somnar om då heller. Som inatt då var han vaken i över en timme och jag sjöng och gunga men han bara låg och kolla på mig som om han tänkte att inte ska jag somna om här inte utan jag ska ligga här i din famn och se så att du inte går någonstans. Man ser riktigt hur han kämpar för att hålla sig vaken men tillslut så måste han ge efter.
Läste på internet att vid 7-8 mån så blir oftast barnens sömn helt plötsligt sämre eftersom dom får seperationsångest och börjar förstå att dom är en egen individ. Är detta något som ni märkt av hos era barn?? Antar att det bara är att vänta ut det hela och försöka göra så att dom känner sig trygga eller hur har ni gjort??
Men nu sedan 2-3 veckor tillbaka så går det inte alls att bara lägga ner han i sängen och han somnar själv utan då ställer han sig upp och gallskriker när han ser oss lämna rummet. Tar man upp honom och gungar och sjunger så somnar han nästan på en gång, lägger man ner han så skriker han igen. Vaknar han på natten så somnar han inte om utan man får ge mat eller sjunga och gunga till söms. men det är inte alltid han somnar om då heller. Som inatt då var han vaken i över en timme och jag sjöng och gunga men han bara låg och kolla på mig som om han tänkte att inte ska jag somna om här inte utan jag ska ligga här i din famn och se så att du inte går någonstans. Man ser riktigt hur han kämpar för att hålla sig vaken men tillslut så måste han ge efter.
Läste på internet att vid 7-8 mån så blir oftast barnens sömn helt plötsligt sämre eftersom dom får seperationsångest och börjar förstå att dom är en egen individ. Är detta något som ni märkt av hos era barn?? Antar att det bara är att vänta ut det hela och försöka göra så att dom känner sig trygga eller hur har ni gjort??
Kommentarer
Trackback
