homesweeethome

Ska nu försöka berätta hur det gick till när Oliver kom till världen, en lång resa men så mycket värt det. Kommer att skriva ett inlägg lite då och då eftersom det är ganska mycket att skriva om. Jag hoppas på att ge er en inblick i hur det kan vara när det inte är så lätt som man kan tro att bli gravid. Och hur en IVF-behandling går till. Det är otroligt vanligt att man gör IVF och det är viktigt att man kan prata om det. Själva så berättade vi egentligen inte för någon att vi hade problem att bli med barn förrens vi fick beskedet att göra IVF. Vet inte riktigt varför. Hade man berättat så hade man ju kunnat få stöd och tröst från sina nära och kära men det kan oxå göra så att man får en ökad press på sig att lyckas eftersom dom då ska undra och fråga hur det går och släppa dom vanliga kommentarerna som - Men slappna bara av så kommer det gå av bara farten eller -Ibland kan det ta lite tid. Sådana kommentarer blr man ju bara tokig av att höra! Dom menar bara väl dom som säger så men hur lätt är det att slappna av när ens största önskan är att bli gravid och det har gått ett år och ingenting hänt? Det är ju inte direkt så att önskan att bli gravid blir mindre desto längre tiden går.

 

Vi började att försöka bli med barn i Augusti 2008, för alltså fyra år sedan. Vi tyckte att det var den perfekta tidpunken eftersom vi då skulle bli föräldrar till våren/sommaren. Haha.. trodde vi! Man tar verkligen för givet att detta ska väll inte vara några problem världens mest naturliga sak, att bli gravid.

 

Men månaderna gick och ingenting hände, det var med spänning som man gick och väntade på ett positivt besked. Ju fler månader som gick desto större tyckte man att chansen var att man skulle lyckas. Okey, man kunde förstå att det kanske tog några månader men skulle det verkligen ta såhär lång tid?

 

När man försöker bli gravid så analyserar man verkligen ALLT, men mår jag inte lite illa nu?, Ömmar inte brösten lite? osv. Man försöker leta tecken i allt och ingenting. Efter några månader började jag använda ägglossningstest för att kunna pricka in rätt dagar att försöka bli gravid. Visste ni att det bara är 1-2 dagar per månad som man kan bli gravid?, det är när ägget lossnar från äggstocken och vandrar ut i äggledaren dom det kan bli befruktat. Sker ingen befrukning så vandrar det vidare och man får mens.

 

Så vi fortsätter med ägglossningstest och tänker men nu blir det nog bäbis, vi har nog inte prickat in rätt dagar bara. Men det går ett år och ingenting har hänt och man börjar tänka ska det verkligen vara såhär svårt?, är det

någonting som är fel?